möten

sommarlov i sikte

Snart är det sommarlov och mitt första halvår som specialpedagog(speciallärare) är snart till ända. Nu har jag ju inget sommarlov i år. Tydligen har speciallärarna det, men inte specialpedagogerna som har semester. Så för första gången i mitt yrkesverksamma liv har jag inte sommarlov. Men det ska nog gå bra.

Det som däremot retar mig här i kommunen är att ledarna i bildning säger att eleverna ska ha rätt till specialpedagogiskt stöd, därför anställer vi specialpedagoger och inte speciallärare. De tänker helt fel, anser jag. Det behövs båda delarna. Specialpedagoger och speciallärare som kompletterar varandra och bidrar till en helt annan helhetssyn på eleverna och deras arbete.  Men än så länge verkar det bara vara att gilla läget och glida med. Det är inte så att jag tänker ställa mig på några barrikader efter att ha jobbat i ett halvår och strida för något jag inte helt kan.

Förra veckan hade vi avslutningslunch med alla specialpedagoger i kommunen. Det var vi i vårt fd skolområde som stod för värdskapet. Vi hade hyrt lokal, fixat lunch och tipspromenad och några som berättade om ett projekt de arbetat med. Det har varit väldigt nyttigt för mig att komma direkt in i hetluften som arrangör/sammankallande tillsammans med mina kollegor. Men det har bidragit till att jag varit tvungen att ta beslut, initiativ och ha en åsikt.

Jag vet inte om det går, men jag har sökt tjänst som förstelärare i kommunen. Detta då jag känner att jag har kunskaper som jag kan bidra med till andra och bredda deras syn på vissa saker, främst inom läsförståelse och läsinlärning.  OM jag får det eller ej, vet jag i nuläget inte. Men man kan alltid söka.

samtal

Det ger så otroligt mycket att samtala med varandra. Som kollegor, kring elever eller situationer. Under min lärarstudietid blev jag kompis med en tjej. Vi bodde båda en bit utanför centralorten och pendlade med buss tillsammans varje dag. Detta skapade ett särskilt band oss emellan och vi är fortfarande bra vänner. Nu bor vi många mil ifrån varandra, men när vi väl ses eller pratar på telefon är det som vi sågs igår.

Igår var vi och hälsade på dem ( hon och hennes familj) och det är lika trevligt varje gång.

Vi kommer in på minnen och hur vi gjorde under studietiden, vi pratar om elever och arbetssituationen idag. Hon jobbar nu som halvtid fackligt och halvtid lärare med klass. Så det är intressant att höra både hur hon får det att gå ihop och aktuell information.
Vi har många minnen och behöver ibland påminna varandra om vårt ”slagord” när det gällde studietiden: enkelt är bäst. Krångla inte till saker.

Jag hoppas att alla har någon som de känner att de kan samtala med. Det är i samtalen vi lär oss av varandra.
Så glöm inte att samtala. Ensam är inte stark…tillsammans är vi starka!

boktips på en lördagkväll

Idag har jag läst boken ”Att platsa i en skola för alla” av Eva Hjörne och Roger Säljö.

Den handlar om hur man ka nstötta elever i behov och hur man utvecklar skolan.
Eva har gjort en studie i hur ett elevhälsoteamsmöte går till. Det visade sig i hennes studie att ofta fokuseras problemet på eleven och väldigt sällan kommer förslag på förändring av skolan upp på mötena. Mötena dokumenteras sällan tillräckligt och även uppföljningarna är otillräckliga.

Mina egna tankar kring denna, mycket läsvärda bok, är hur viktigt det är att inte haka på skolkulturen på den skola där man hamnar. På samtliga skolor jag har arbetat på har ”det suttit i väggarna” hur man gör.

Det bästa efter att ha läst så mycket negativt och fått så många frågor i huvudet är att i slutet av boken finns det samtalstips. Hur Eva anser, efter sin genomförda studie och efter att ha läst in material och annan forskning, att ett lyckat elevhälsoteamsmöte ska gå till. Konkreta tips gör mig så glad. Ibland kan man bli nedstämd av allt som anses negativt i de böcker och artiklar som man läser. Så lite positiva lösningar och förslag kändes som ett bra lördags-litteratur-tips.