träna läsning

Johan Unenge säger på litteraturmagazinet.se att träning ger färdighet. Det där tragglandet. Om det så är hundratals varv runt på en hästrygg eller zickzackande mellan ett oändligt antal koner. Till och med skoltrötta skejtare gör sina invecklade flippar tills de sitter. En tränare vet vad som krävs. Även när övningarna inte självklart går att koppla till slutmålet – att vinna.

Men hur gör vi med läsning? När barnen är små är det självklart att läsa sagor. Jag började innan de kunde prata.

Plötsligt börjar barnen skriva bokstäver, sitt namn, läsa på skyltar. Högläsningen är inte längre samma sak. Barnet kan ju själv. Och skolan tar ju hand om svenskundervisningen. Och äntligen kan man se på ett helt teveprogram.
Där händer något. Den där kopplingen mellan övning och färdighet verkar helt bortblåst.
För det är också i den vevan som det börjar dra iväg. De som övar, och öva betyder egentligen bara att fortsätta läsa böcker på egen hand, drygar sakta ut sitt försprång. De andra, och det är de som är problemet, blir bara fler och fler. Har man fyra timmar svenska i veckan räcker inte det för att hålla jämna steg med de som lästränar. Och träna när det gäller läsning är nöjesläsning. Att välja mellan tusentals spännande roliga , läskiga berättelser i ett bibliotek som lånar ut böcker gratis. What´s stopping you?

Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.

Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Om samma engagemang som man kan finna runt idrottsarenor fanns i barns läsning skulle läslusten inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen. Vi kan inte lita på att skolan ska göra jobbet. Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor.
De flesta barn blir ju inte fotbollsproffs och nöjer sig efterhand med att bli åskådare. Jag tror det finns mer att göra för att våra barn inte ska hamna på läktarplats i livet.

Sagt av Johan Unenge och hämtat från litteraturmagazinet.se

Jag håller helt med vad Johan Unenge säger och det svåra är nog att få lästräningen rolig. Att det inte blir en plåga att läsa och en negativ spiral. Det gäller att böckerna är tilltalande och intressanta. Men samtidigt så funderar jag om allt verkligen måste vara så skoj jämt?! Vi hade det inte alltid så skoj i skolan, men alla lärde sig läsa. Idag ska så mycket vara lustbetonat. Allt ska vara så skoj och gå så snabbt ( jämför med MTV). Visst är det så att man vet mer vad som gör att barn lär sig lättare och bättre än vad man kanske gjorde när jag var liten och gick i skolan. Men jag tror att allt inte behöver vara så himla skoj jämt. Bara barnen förstår varför de gör olika saker. Av vilken anledning läser vi om Australien på engelska eller gör en läsförståelsetest på svenska.
Det gäller som lärare inte alltid att hitta det som är roligt utan det som man kan motivera och förklara. Sedan tror jag att en lärare som brinner för läsning lättare får barnen att gilla läsning. De märker direkt om läraren fejkar eller verkligen gillar nåt.
Tänkvärt, är det som han säger Johan. Det finns så mycket att tänka på och att ta till sig och jag är så lyckligt lottad som har chansen att få läsa och lära mig mera om allt detta. Ett otroligt intressant ämne och jag vill veta mer hela tiden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *