Månadsarkiv: mars 2013

metod

Just nu sitter jag och läser boken L som i läsa, M som i metod.

Den handlar om olika lärare som berättar om den metod som de använder i klassrummet när det kommer till läsundervisning. Det finns ju några att välja mellan: ASL, LTG, TIL; Witting, Rydaholm, Top-down, Bottom- up, LTUG, Listiga räven, Kiwi….

Men det är intressant och jag får lite nya tankar och idéer som jag känner att jag kan plocka in i min egen undervisning. För min egen del så tror jag på att blanda. Plocka det bästa och det som man tror på själv. Oavsett metod så är det läraren och dennes engagemang som är det viktigaste.  Om läraren inte tror på sin metod, så kommer inte barnen att lyckas heller.
Problemet om läraren bara använder en enstaka metod är att den kanske inte passar alla barn. Som Mats Myrberg skriver i boken " Majoriteten av lärarna blandar metoderna friskt. Men det finna grupper som ägnat sig åt extremvarianterna. Intressant är att detta nästan inte förklarade någonting av barnens läsförståelse i skolan. Det gällde även dem som tillämpade extremvarianter. Därför är det farligt att sprida missionerande budskap kring metoder” (s 105)

Även han påpekar vikten av högläsning. Läs mer här!

En bild på Mats Myrberg från sidan fof.se

har attityden till läsning med kön att göra?!

Har läsningen med attityd att göra?

Enligt PISA 2000 så visar det sig att OECD-länderna så svarar 40,2 % av pojkarna (jämfört med 23,4 % av flickorna) att de aldrig läser på fritiden.

Det är inte tufft att läsa, anser pojkarna och eftersom läsning är en färdighet som kräver mycket träning så blir det en negativ spiral för pojkarna. Det krävs att man läser, och läser mycket för att skapa en tillit till sin egen läsförmåga och utöka ordförrådet. Båda dessa faktorer bidrar till att det går lättare att läsa och det blir i o m detta även roligare. (Taube, Flickors och pojkars läsning, I Samuelsson; Dyslexi och andra svårigheter med skriftspråket, 2009)

Dessa attityder visar sig redan i tidiga år enligt Taube, och de består under hela skoltiden. Pojkarna väljer oftare bort läsningen och får därmed mindre lästräning.

I Taubes kapitel skriver hon om den antipluggkultur som råder hos svenska pojkar och som innefattar bristen på engagemang hos pojkar när det gäller läsning. Många killar anser att det är en typisk tjejaktivitet att läsa och att det inte är tillräckligt coolt att sitta passiv och läsa. Flickorna läser sig ofta till kunskap i mycket högre grad än vad pojkarna gör, pojkarna ställer mer frågor till läraren för att få kunskap. Den risk som det kan innebära för pojkar att framstå som omanliga gör att de undviker beteenden som kan uppfattas vara feminina. Dit hör att vara duktig i skolan, eller snarare att vara duktig genom att anstränga sig och göra det arbete man blir ålagda.

En hel del av detta bottnar säkerligen i att pojkar inte har manliga, läsande förebilder, varken hemma eller i skolan och att denna antipluggkultur sitter hårt rotat hos många pojkar, speciellt på mellan/hög-stadiet. Om man tidigt, redan i lågstadiet kunde få i gång en läsglädje och en läslust hos pojkar så skulle kanske en del av detta "problem" minskas högre upp i åldrarna?

Kanske är det helt enkelt så att pojkarna knäckt koden – det vill säga den samhälleliga kod som säger att, trots att de kanske inte presterar bäst i skolan, eller är bäst på läsning, så kommer de ändå att gå vidare och få de bättre jobben. Och om de inte får de bättre jobben, utan har ett likvärdigt jobb som en kvinna, så kommer de att få betydligt mer betalt än kvinnan som gör samma jobb – trots att den kvinnan kanske är bättre på att läsa och gick ur skolan med bättre betyg. De behöver inte bry sig, de vet ändå att de kommer att klara sig  bra i livet utan att behöva plugga.

plugg

Jag har hunnit sitta ute i solen en stund och plugga. Det behövdes. Nu känns det inte lika panikartat längre.

Det är så skönt att ha hunnit läsa det mesta. Det är lite stressigt med 2 kurser och att hålla reda på litteratur och uppgifter och vad som hörde till vilken kurs. Men det går rätt så bra. Nu håller jag på och funderar på D-uppsats. Vi skriver en sådan på 30p till hösten och det vore ju bra om man redan nu har en tanke om vad man ska skriva om.

Just nu lutar det åt nånting med läsning, läs- och skrivinlärning. Men jag vet inte detaljerna än. Men det är så intressant och viktigt med läsningen så jag vill verkligen fördjupa mig inom detta.
Boken som jag just nu läser heter Dyslexi och andra svårigheter med skriftspråket.
Dyslexi och andra svårigheter med skriftspråket

 

Beskrivning av boken:

Ett stort antal elever lämnar skolan utan tillräcklig läs- och skrivförmåga. I denna bok får läsaren en god uppfattning om den världsomspännande och aktuella forskning som finns och ges även goda möjligheter att tillämpa den i sitt arbete.
I bokens 18 kapitel uppmärksammas pedagogisk, psykologisk och biologisk forskning om läs- och skrivsvårigheter. Författarna är lärare och forskare som sedan början av 1990-talet ingått i ett nationellt nätverk för forskning om dyslexi och andra läs- och skrivsvårigheter

boktips

En bok som både är tänkvärd och lättläst är denna från Karin Taube.

IMAG0380
Den handlar om hur självkänslan påverkar läs- och skrivundervisningen.
Om en elev presterar mindre bra i läsning och skrivning så kan de hamna i riskzonen för en ond cirkel. En slags självuppfyllande profetia. Omgivningen och deras egna förväntningar spelar roll.

Dels kan elevens självuppfattning vara väldigt negativ när denne börjar skolan och därmed har en liten tilltro till sin egen förmåga att klara av skolans krav. Följden blir att eleven misslyckas med sin läsning och skrivning i enlighet med sin förväntan.

Den andra vägen innebär att eleven kommer full av tillförsikt till skolan men får svårigheter med läsning och skrivning av något annat skäl. Svårigheterna leder även i detta fall ofta till sänkt självförtroende.

En god cirkel är när barn klarar den första läs- och skrivinlärningen bra och uppmärksammas positivt för det av läraren, som också ger ett klart uttryck för att han/hon förväntar sig att eleven även i fortsättningen ska klara sig bra. Eleven blir uppmuntrad, vill läsa mer och svårare texter, ordavkodningen automatiseras och ordförrådet ökar och därmed även läsförståelsen.

mer läsning

Då hela våren går ut på skriv, läs och språkkurs så känner jag att jag snöat in på det här med läsning och läsundervisning.
Det finns så mycket som vissa tycker är självklart,, vissa tänker “ visst ja” och för vissa är det helt nya tankar.

Men man kan aldrig få för mycket av läsning! Hittade ett tips på hur de jobbar på en skola i Enslöv kring läsinlärning för förskolebarn. Här finns länken.

Läsning och högläsning hjälper barnet att bygga upp ordförrådet, stärka språkförståelsen och grammatiken. Det ger möjlighet att samtala om saker och händelser som barnet kanske själv inte har varit med om. Men det kan även ge en möjlighet att läsa och samtala om sådant som barnet tycker är jobbigt. Barnet kan då få en förståelse för att andra kan känna samma sak. Man ger barnet en lust att vilja läsa själv så småningom. Om föräldrarna visar att de tycker om att läsa så blir de bra förebilder för barnet och barnet får kanske lättare att själv bli intresserad av skrivspråket.
Att pratläsa d.v.s. att högläsa och ha lässamtal om det man läst är viktigt för att barnet ska få utveckla tankegångar och öka sin förmåga till metakognition. Det ger en bra grund för den egna läsförmågan och läsförståelsen.

träna läsning

Johan Unenge säger på litteraturmagazinet.se att träning ger färdighet. Det där tragglandet. Om det så är hundratals varv runt på en hästrygg eller zickzackande mellan ett oändligt antal koner. Till och med skoltrötta skejtare gör sina invecklade flippar tills de sitter. En tränare vet vad som krävs. Även när övningarna inte självklart går att koppla till slutmålet – att vinna.

Men hur gör vi med läsning? När barnen är små är det självklart att läsa sagor. Jag började innan de kunde prata.

Plötsligt börjar barnen skriva bokstäver, sitt namn, läsa på skyltar. Högläsningen är inte längre samma sak. Barnet kan ju själv. Och skolan tar ju hand om svenskundervisningen. Och äntligen kan man se på ett helt teveprogram.
Där händer något. Den där kopplingen mellan övning och färdighet verkar helt bortblåst.
För det är också i den vevan som det börjar dra iväg. De som övar, och öva betyder egentligen bara att fortsätta läsa böcker på egen hand, drygar sakta ut sitt försprång. De andra, och det är de som är problemet, blir bara fler och fler. Har man fyra timmar svenska i veckan räcker inte det för att hålla jämna steg med de som lästränar. Och träna när det gäller läsning är nöjesläsning. Att välja mellan tusentals spännande roliga , läskiga berättelser i ett bibliotek som lånar ut böcker gratis. What´s stopping you?

Idag är de flesta forskare överens om att det finns en tydlig koppling mellan läsförståelse och resultat i de allra flesta skolämnen. Det är helt enkelt så att många barn sitter och kliar sig i huvudet inte fattar vad de läser när Pär och Pål ska bygga ett staket runt ett hus som är fyra gånger fem meter. Det är inte matten som är problemet utan svenskan. Men det är ju inte så konstigt om man aldrig läser.

Språk är makt. Den som kan uttrycka sig får inflytande. Om samma engagemang som man kan finna runt idrottsarenor fanns i barns läsning skulle läslusten inte halverats på fem år som medierådet redogjorde för nyligen. Vi kan inte lita på att skolan ska göra jobbet. Det är dags för alla föräldrar att stretcha och gå in och röra runt i barnens bokhyllor.
De flesta barn blir ju inte fotbollsproffs och nöjer sig efterhand med att bli åskådare. Jag tror det finns mer att göra för att våra barn inte ska hamna på läktarplats i livet.

Sagt av Johan Unenge och hämtat från litteraturmagazinet.se

Jag håller helt med vad Johan Unenge säger och det svåra är nog att få lästräningen rolig. Att det inte blir en plåga att läsa och en negativ spiral. Det gäller att böckerna är tilltalande och intressanta. Men samtidigt så funderar jag om allt verkligen måste vara så skoj jämt?! Vi hade det inte alltid så skoj i skolan, men alla lärde sig läsa. Idag ska så mycket vara lustbetonat. Allt ska vara så skoj och gå så snabbt ( jämför med MTV). Visst är det så att man vet mer vad som gör att barn lär sig lättare och bättre än vad man kanske gjorde när jag var liten och gick i skolan. Men jag tror att allt inte behöver vara så himla skoj jämt. Bara barnen förstår varför de gör olika saker. Av vilken anledning läser vi om Australien på engelska eller gör en läsförståelsetest på svenska.
Det gäller som lärare inte alltid att hitta det som är roligt utan det som man kan motivera och förklara. Sedan tror jag att en lärare som brinner för läsning lättare får barnen att gilla läsning. De märker direkt om läraren fejkar eller verkligen gillar nåt.
Tänkvärt, är det som han säger Johan. Det finns så mycket att tänka på och att ta till sig och jag är så lyckligt lottad som har chansen att få läsa och lära mig mera om allt detta. Ett otroligt intressant ämne och jag vill veta mer hela tiden.

bokbad och sportlov

Nu har vi här i norr sportlov. Det ska bli skönt, jag har dock en hel bunt med nationella prov i svenska som jag har tänkt börja titta på.
Vi har på “min “ skola haft en läsvecka den gångna veckan. Det har varit väldigt intressant och mycket läsning har det blivit. Jag har lånat ca 50 böcker så det fanns ordentligt med nya böcker för eleverna att välja på. Jag inledde med ett bokprat där jag presenterade en del av böckerna och läste lite ur vissa av dem. Detta för att bygga upp intresset hos barnen.

Eleverna har fått många lässtunder, vi har haft både högläsning och tyst läsning. Det har varit läsförståelsetester och bara njuta av en skön lässtund. Flera elever som tycker läsningen är jobbig och svår har fått prova på att lyssna på en ljudbok. De fastnade verkligen för detta. En elev som har gått hela hösten och trånat efter Harry Potter och ville så gärna läsa den , men har svårt med läsningen. Fick nu denna som ljudbok och har i vissa stunder knappt varit kontaktbar. Det var den bästa bok jag nånsin läst!
Jag har försökt tänka lite utifrån Chambers tankar om läsning och böcker.

Att böcker ska finnas tillgängliga, att de ska användas och att eleverna ska få läsa varje dag utan några som helst krav på att redovisa det de läst. Det är grunden för alla elevers läsutveckling.

Han skriver också om vikten av högläsning för elever i alla åldrar, om inte annat för att alla ska uppleva samma text samtidigt. Det är också smart med tanke på tiden, som inte sällan är begränsad. Att läraren läser en text högt gör att alla blir klara samtidigt. Inte behöver stressas och ingen behöver sitta och vänta. Mer om Chambers och han tankar om boksamtal finns att läsa här.

Fredagen avslutade veckan med en läsdag. Eleverna fick ta med sig filtar, kuddar, snask och dricka och sedan fick de hitta ett bra ställe och sätta sig och läsa. Jag tycker det är viktigt att “bokbada” eleverna. Det är alldeles för ofta som de måste redovisa och man gör läsningen trist, men att bara få läsa för att det är härligt sker allt för sällan. Fram för fler läsveckor och mer läsning i skolans vardag!

IMAG0252